Det finns flera sätt på vilka förändringar i markanvändningen kan bidra till spridningen av infektionssjukdomar:
Förlust av habitat: Omvandlingen av naturliga livsmiljöer till mänskligt dominerade landskap kan leda till förlust av livsmiljöer för djurarter som är reservoarer för infektionssjukdomar. När dessa djur förlorar sina livsmiljöer kan de komma i närmare kontakt med människor, vilket ökar risken för överföring av sjukdomar. Till exempel har avskogning i Amazonas regnskog kopplats till den ökade förekomsten av malaria, eftersom det har minskat livsmiljön för apor som är reservoarer för malariaparasiten.
Ökad kontakt mellan människor och vilda djur: Ändrad markanvändning kan också leda till ökad kontakt mellan människor och vilda djur, vilket kan underlätta överföringen av infektionssjukdomar. Till exempel kan utbyggnaden av jordbruksmark till skogsområden föra människor i kontakt med vilda djur som bär på sjukdomar som ebolavirus och apkoppor.
Vattenförorening: Ändrad markanvändning kan också leda till vattenförorening, vilket kan sprida infektionssjukdomar. Till exempel kan avskogning leda till ökad erosion och sedimentering i vattendrag, vilket kan skapa gynnsamma förutsättningar för tillväxt av bakterier och andra mikroorganismer som orsakar sjukdomar som kolera och tyfoidfeber.
Klimatförändringar :Förändringar i markanvändning kan också bidra till klimatförändringar, vilket kan förändra spridningen och frekvensen av infektionssjukdomar genom att påverka temperatur, nederbörd och luftfuktighet. Till exempel har stigande temperaturer på grund av klimatförändringar kopplats till utvidgningen av utbudet av myggor som överför denguefeber och gula febern.
Sammantaget kan förändringar i markanvändningen ha en betydande inverkan på spridningen av infektionssjukdomar, och det är viktigt att ta hänsyn till de potentiella hälsorisker som är förknippade med förändringar i markanvändningen när man fattar beslut om hur mark ska användas.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online