Koleratoxin (CT) är den huvudsakliga virulensfaktorn hos V. cholerae. Det är en enda polypeptid med en molekylvikt på cirka 84 kDa. CT är sammansatt av två subenheter, A och B. A-subenheten är ansvarig för den toxiska aktiviteten av CT, medan B-subenheten är ansvarig för att binda till cellytan och underlätta inträdet av A-subenheten i cellen.
LT är strukturellt och funktionellt likt CT. LT är dock värmelabilt och kan inaktiveras genom uppvärmning vid 60°C i 30 minuter. LT har också en något lägre molekylvikt, cirka 28 kDa. CT och LT verkar genom att höja nivån av cAMP, den "andra budbäraren" för många hormoner såsom adrenalin.
När CT eller LT binder till tarmepitelcellerna aktiverar det enzymet adenylatcyklas, vilket leder till en ökning av den intracellulära koncentrationen av cAMP. cAMP aktiverar sedan den transmembrana konduktansregulatorn (CFTR) kloridkanalen för cystisk fibros, vilket resulterar i utsöndring av kloridjoner i tarmens lumen. Vatten följer kloridjonerna, vilket resulterar i riklig vattnig diarré.
Utöver CT och LT producerar V. cholerae även ett antal andra virulensfaktorer som bidrar till patogenesen av kolera. Dessa inkluderar:
* Koloniseringsfaktorer: Dessa faktorer gör att V. cholerae kan fästa vid tarmepitelet.
* Toxiner: V. cholerae producerar ett antal andra toxiner, inklusive hemolysin, cytotoxin och enterotoxin. Dessa toxiner kan skada tarmepitelet och bidra till symtomen på kolera.
* Biofilmbildning: V. cholerae kan bilda biofilmer, som är gemenskaper av bakterier som är fästa på en yta. Biofilmer kan hjälpa V. cholerae att överleva i miljön och att motstå antimikrobiella medel.
Kolera är en allvarlig sjukdom som kan leda till uttorkning och elektrolytobalans. Om den lämnas obehandlad kan kolera vara dödlig. Kolera kan dock effektivt behandlas med oral rehydreringsterapi (ORT). ORT innebär att de vätskor och elektrolyter som går förlorade genom diarré ersätts. ORT kan användas för att behandla kolera hos både barn och vuxna.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online