Vad är den vetenskapliga förklaringen till försämrad social interaktion?

Nedsatt social interaktion är ett kärnsymptom på autismspektrumstörning (ASD) och kännetecknas av svårigheter i social kommunikation och social ömsesidighet. Den vetenskapliga förklaringen av försämrad social interaktion vid ASD involverar flera faktorer, inklusive:

1. Deficits in Theory of Mind (ToM):ToM hänvisar till förmågan att förstå och förutsäga andras tankar, känslor, avsikter och övertygelser. Individer med ASD har ofta svårigheter med ToM, vilket gör det utmanande för dem att förstå sociala ledtrådar, tolka andras känslor och förutsäga andras beteende.

2. Svag central koherens:Central koherens är förmågan att integrera information från olika sensoriska källor för att bilda en enhetlig uppfattning. Individer med ASD kan uppvisa svag central koherens, vilket leder till svårigheter att uppfatta sociala interaktioner som en sammanhängande helhet. De kan fokusera på specifika detaljer och missa det övergripande sociala sammanhanget.

3. Exekutiva funktionsbrister:Exekutiva funktioner involverar en uppsättning kognitiva processer som planering, organisering, problemlösning, beslutsfattande och arbetsminne. Svårigheter i exekutiva funktioner kan påverka social interaktion genom att påverka social problemlösning, socialt omdöme och förmågan att kontrollera impulser i sociala situationer.

4. Minskad social motivation:Individer med ASD kan ha minskad social motivation, vilket innebär att de kan ha ett minskat intresse för social interaktion och föredrar ensamma aktiviteter. Detta kan tillskrivas svårigheter att uppleva sociala belöningar, social ångest eller sensorisk känslighet.

5. Atypisk social belöningsbearbetning:Hjärnans belöningssystem är involverat i att bearbeta sociala belöningar, som att känna glädje av sociala interaktioner. Hos individer med ASD kan det finnas skillnader i hur sociala belöningar behandlas, vilket kan bidra till minskad social motivation.

6. Sensoriska bearbetningsskillnader:Individer med ASD uppvisar ofta atypisk sensorisk bearbetning, vilket innebär svårigheter att registrera, tolka och organisera sensorisk information. Dessa sensoriska skillnader kan leda till utmaningar i sociala interaktioner, eftersom de kan tycka att vissa sensoriska aspekter av sociala situationer är överväldigande eller aversiva.

7. Genetiska faktorer:Forskning tyder på att genetiska faktorer spelar en betydande roll vid ASD och försämrad social interaktion. Flera gener och genetiska vägar har varit inblandade i ASD, även om de exakta mekanismerna inte är helt klarlagda.

8. Neurobiologiska abnormiteter:Neuroimagingstudier har avslöjat strukturella och funktionella skillnader i hjärnan hos individer med ASD, särskilt i regioner involverade i social kognition, såsom amygdala, prefrontal cortex och temporallober.

Det är viktigt att notera att försämrad social interaktion vid ASD är ett komplext och heterogent symptom. De vetenskapliga förklaringarna som diskuteras här ger vissa insikter om de underliggande mekanismerna, men ytterligare forskning behövs för att fullt ut förstå orsakerna och egenskaperna för nedsatt social interaktion vid ASD.