Varför placeras patienten med reumatoid artrit på kemoterapi?

Reumatoid artrit (RA) är en autoimmun sjukdom som orsakar kronisk inflammation och skador på lederna. Kemoterapi används vanligtvis inte för att behandla RA, eftersom det främst används för att behandla cancer.

RA hanteras genom olika mediciner och terapier som syftar till att minska inflammation, förhindra ledskador och lindra smärta. Några vanliga behandlingar för RA inkluderar:

- Sjukdomsmodifierande antireumatiska läkemedel (DMARDs): Dessa mediciner är den primära behandlingen för RA och verkar genom att bromsa utvecklingen av sjukdomen och förhindra ledskador. Exempel på DMARDs inkluderar metotrexat, leflunomid och sulfasalazin.

- Biologiska terapier: Även kända som biologiska läkemedel, dessa är injicerbara mediciner som riktar sig mot specifika komponenter i immunsystemet som är involverat i RA-inflammation. Vissa biologiska terapier som används för RA-behandling inkluderar adalimumab (Humira), infliximab (Remicade), etanercept (Enbrel) och rituximab (Rituxan).

- Riktade syntetiska DMARD: Dessa nyare mediciner, såsom tofacitinib (Xeljanz) och baricitinib (Olumiant), fungerar genom att blockera specifika inflammatoriska vägar i kroppen.

- Icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel (NSAID): NSAID, såsom ibuprofen och naproxen, används ofta för att minska smärta, inflammation och stelhet orsakad av RA.

- Kortikosteroider: Dessa mediciner, som prednison, kan hjälpa till att minska inflammation och lindra symtom vid RA. Men de används vanligtvis i lägre doser och under korta varaktigheter på grund av potentiella biverkningar.

Reumatologer, specialister på att diagnostisera och hantera reumatiska sjukdomar, bedömer noggrant varje patients tillstånd och anpassar behandlingarna därefter. Valet av medicinering eller kombination av terapier beror på sjukdomens svårighetsgrad, individuellt svar och balanserande effekt med potentiella biverkningar.