1. Centrala nervsystemets engagemang: SLE är en multisystem autoimmun sjukdom som kan påverka det centrala nervsystemet (CNS). Inflammation i hjärnan och ryggmärgen, känd som neurolupus, kan leda till en rad neurologiska manifestationer, inklusive anfall.
2. Vaskulit: SLE kan orsaka vaskulit, vilket är inflammation i blodkärlen. Vaskulit kan påverka blodkärlen i hjärnan, vilket leder till minskat blodflöde, hypoxi och skada på hjärnvävnaden. Denna skada kan öka risken för anfall.
3. Antifosfolipidsyndrom (APS): SLE-patienter har en ökad risk att utveckla APS, en autoimmun sjukdom som kännetecknas av närvaron av antifosfolipidantikroppar. APS kan orsaka arteriell och venös trombos, inklusive cerebral trombos, vilket kan leda till anfall.
4. Autoantikroppar: SLE kännetecknas av produktionen av olika autoantikroppar som riktar sig mot kroppens vävnader. Vissa autoantikroppar kan direkt påverka CNS, störa neuronfunktionen och potentiellt utlösa anfall.
5. Cytokinfrisättning: SLE innebär överproduktion av inflammatoriska cytokiner, som är molekyler som reglerar immunsvar. Höga nivåer av cytokiner kan påverka hjärnans funktion och bidra till neuronal skada, vilket potentiellt ökar risken för anfall.
6. Mediciner: Vissa läkemedel som används för att behandla SLE, såsom kortikosteroider och immunsuppressiva läkemedel, kan ha neurologiska biverkningar, inklusive anfall.
Det är viktigt att notera att inte alla SLE-patienter utvecklar anfall. Risken och svårighetsgraden av neurologiska komplikationer, inklusive anfall, kan variera beroende på individuella faktorer, sjukdomsaktivitet och övergripande hälsotillstånd. Noggrann övervakning och hantering av en sjukvårdspersonal är avgörande för SLE-patienter för att minimera risken för anfall och åtgärda eventuella neurologiska symtom som kan uppstå.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online