1. Peristaltik: Peristaltiken är en serie ofrivilliga muskelsammandragningar som uppstår längs magsäckens väggar. Dessa sammandragningar börjar från den övre delen av magsäcken (fundus) och fortsätter nedåt mot den nedre delen (antrum). Peristaltiken hjälper till att blanda och driva maginnehållet, vilket underlättar den initiala mekaniska nedbrytningen av mat.
2. Retroperistalsis: I vissa fall kan omvända peristaltiska vågor, kända som retroperistalsis, förekomma. Dessa sammandragningar rör sig i motsatt riktning, från antrum mot ögonbotten. Retroperistalsis kan hjälpa till att få delvis smält mat tillbaka i kontakt med magsaften för ytterligare blandning och matsmältning.
3. Magväggsmuskler: Magen har tre lager av glatt muskulatur i sin vägg:det yttre längsgående muskellagret, det mellersta cirkulära muskellagret och det innersta sneda muskellagret. Dessa muskellager drar ihop sig och slappnar av på ett samordnat sätt, vilket skapar snurrande rörelser som ytterligare blandar och bryter ner matpartiklarna.
4. Antral slipning: Antrum, den nedre delen av magen, har tjockare muskelväggar jämfört med ögonbotten. De starka sammandragningarna i antrum genererar en slipverkan som hjälper till att bryta ner större matpartiklar till mindre, vilket ökar ytan för bättre matsmältning och näringsupptag.
5. Massafter: Magen utsöndrar också magsafter, som hjälper till i matsmältningsprocessen. Magsafter innehåller saltsyra (HCl), pepsin och slem. HCl skapar en sur miljö som dödar mikroorganismer som intas med maten, medan pepsin, ett proteinnedbrytande enzym, påbörjar den initiala nedbrytningen av kostproteiner. Slem hjälper till att skydda magslemhinnan från sura tillstånd.
Magens blandningsverkan, i kombination med magsaftens kemiska verkan, bryter gradvis ner maten till en halvflytande substans som kallas chyme. Chyme skickas sedan till tunntarmen för ytterligare matsmältning och näringsupptag.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online