Kalium är en viktig elektrolyt som spelar en viktig roll i många cellulära processer. Koncentrationen av kalium i blodet måste dock kontrolleras noggrant inom ett snävt område. Hyperkalemi, eller en hög kaliumnivå, kan orsaka en mängd olika symtom, inklusive muskelsvaghet, förlamning, arytmier och till och med dödsfall.
Risken för vävnadsnekros är störst när kalium ges i höga doser och/eller i snabb takt. Detta kan inträffa om kalium ges som en IV-push, snarare än som en långsam infusion. IV pushar ges vanligtvis under en period av sekunder eller minuter, medan infusioner ges under en period av timmar eller dagar.
Hastigheten för administrering av kalium bör baseras på patientens vikt, underliggande medicinska tillstånd och aktuella kaliumnivåer. I allmänhet bör kalium inte ges i en hastighet som överstiger 20 mEq/timme till vuxna och 1 mEq/timme till barn.
Om kalium ges för snabbt kan det leda till en snabb ökning av serumkaliumnivåerna. Detta kan orsaka cellskador och död, vilket resulterar i vävnadsnekros. De vanligaste platserna för vävnadsnekros efter administrering av kalium är extremiteterna, särskilt händer och fötter.
För att undvika risken för vävnadsnekros bör kalium ges långsamt och i låg koncentration. Det bör också ges genom en central linje, snarare än en perifer linje. Detta kommer att bidra till att säkerställa att kaliumet är jämnt fördelat i kroppen och att det inte orsakar någon lokal vävnadsskada.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online