Vad är ursprunget till stelnackad?

Frasen "styvnackad" har använts i århundraden för att beskriva någon som är envis, stolt eller ovillig att kompromissa. Dess ursprung kan spåras tillbaka till Bibeln, där den har använts flera gånger för att beskriva israeliternas envishet och olydnad mot Gud.

Ett av de tidigaste omnämnandena av en stel nacke i Bibeln finns i 2 Mosebok 32:9 där Gud säger till Mose:"Jag har sett detta folk, och se, de är ett stelnat folk." I det här fallet syftar Gud på israeliternas beslut att göra och dyrka en guldkalv, trots att han varnats för att inte skapa falska bilder eller idoler.

Frasen nämns flera gånger i Gamla testamentet för att uttrycka missnöje när individer eller grupper visar motstånd eller åsidosättande av Guds bud. Till exempel i 5 Mosebok 9:6-7 säger Mose till israeliterna:"Förstå att det inte är på grund av er rättfärdighet som Herren, er Gud, ger er detta goda land att ta i besittning, för ni är ett hårt nackat folk." Här påminner Gud dem om att deras framgång och besittning av det löftes land inte beror på deras egna förtjänster, utan trots deras upproriska natur.

I Nya testamentet nämns termen i både bokstavlig och bildlig mening. Till exempel, i Markus 9:18, används det för att beskriva en pojke som kämpar med epilepsi, som hade en "dum ande" och som kastade sig på marken och gnisslade tänder. Begreppet syftar i detta sammanhang på pojkens fysiska besvär.

Sammantaget är ursprunget till frasen "styvnackad" i första hand bibliskt. Dess användning utökades dock senare till att omfatta icke-religiösa sammanhang, och idag används det ofta för att beskriva envishet eller starkt motstånd.