1. Genetiska faktorer: Frånvaroanfall förekommer ofta i familjer, vilket tyder på en genetisk komponent. Mutationer i specifika gener som kontrollerar hjärnans funktion, såsom SCN1A, GABRG2 och CACNA1H, har kopplats till en ökad risk för absence-anfall.
2. Neurotransmittorobalanser: Neurotransmittorer är kemikalier som överför signaler mellan nervceller i hjärnan. En obalans i nivåerna av vissa signalsubstanser, såsom gamma-aminosmörsyra (GABA), glutamat och dopamin, tros spela en roll vid frånvaroanfall.
3. Hjärnutveckling: Frånvaroanfall börjar vanligtvis i barndomen, under en period av snabb hjärnutveckling. Detta tyder på att utvecklingsavvikelser eller störningar i hjärnans anslutningsmöjligheter kan bidra till uppkomsten av anfall.
4. Strukturella avvikelser: I vissa fall kan frånvaroanfall vara förknippade med strukturella avvikelser i hjärnan, såsom missbildningar, tumörer eller skador. Dessa avvikelser kan störa normal hjärnaktivitet, vilket leder till anfall.
5. Metaboliska tillstånd: Vissa metabola tillstånd, såsom hypoglykemi (lågt blodsocker) och elektrolytobalanser, kan också utlösa absence-anfall.
6. Miljöfaktorer: Hos vissa individer kan miljöfaktorer, såsom stress, ångest, sömnbrist eller flimrande ljus (ljuskänslighet), fungera som utlösare för frånvaroanfall.
Det är viktigt att notera att den exakta orsaken till frånvaroanfall kan variera från person till person, och det kan vara en kombination av dessa faktorer snarare än en enda orsak. För en korrekt diagnos och korrekt hantering av frånvaroanfall är det viktigt att rådgöra med en sjukvårdspersonal som är specialiserad på epilepsi eller neurologi.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online