1. Kliniska symtom:
- Sjukvårdspersonal överväger en diagnos av difteri baserad på symtom som halsont, sväljsvårigheter, heshet och ett tjockt gråaktigt membran som täcker baksidan av halsen (pseudomembran).
2. Halskultur:
- En svalgpinne tas för att ta ett prov av sekret från baksidan av halsen.
– Provet skickas sedan till ett laboratorium för odling och analys.
3. Laboratorietester:
– Halskulturen inkuberas och undersöks med avseende på förekomst av Corynebacterium diphtheriae, bakterien som orsakar difteri.
– Specifika laboratorietester, som Gramfärgning och odling, används för att identifiera bakterierna.
4. Toxintestning:
- Om C. diphtheriae identifieras i halskulturen görs ytterligare tester för att avgöra om bakterien producerar difteritoxinet.
– Detta görs genom ett toxinneutraliseringstest eller polymeraskedjereaktion (PCR) för att upptäcka toxingenen.
5. Ytterligare tester:
- I vissa fall kan ytterligare tester utföras, såsom:
- Blodprover för att kontrollera antikroppar mot difteritoxinet (serologi).
- Bröströntgen för att utvärdera omfattningen av infektionen och leta efter komplikationer som lunginflammation.
Det är viktigt att notera att difteri kan förväxlas med andra sjukdomar som orsakar liknande symtom, såsom halsfluss eller halsfluss. Därför kräver noggrann diagnos klinisk bedömning, laboratorietester och ibland samråd med specialister på infektionssjukdomar.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online