1. Medicinsk historia och symtom:
- Läkaren tar en detaljerad anamnes och noterar symtom som andnöd, hosta, trötthet, ledvärk, hudutslag eller ögonproblem.
2. Fysisk undersökning:
- Läkaren gör en fysisk undersökning för att bedöma den allmänna hälsan, lyssna på lungorna, känna efter svullna lymfkörtlar och kontrollera eventuella hudskador.
3. Bildtester:
- Bröströntgen:Kan avslöja närvaron av lungpåverkan, såsom inflammation eller ärrbildning.
- Datortomografi (CT)-skanning:Ger mer detaljerade bilder av lungorna och andra organ för att upptäcka avvikelser.
- Positron emission tomography (PET) skanning:Kan identifiera områden med ökad metabol aktivitet, vilket kan tyda på sarkoidosskador.
4. Laboratorietester:
- Blodprov:Dessa kan inkludera:
- Angiotensin-converting enzyme (ACE) nivå:Förhöjda ACE nivåer kan associeras med sarkoidos.
- Fullständigt blodvärde (CBC) och erytrocytsedimentationshastighet (ESR):Kan visa tecken på inflammation och anemi.
- Leverfunktionstester:Kan upptäcka leverpåverkan.
- Njurfunktionstester:För att utvärdera njurfunktionen.
5. Biopsi:
- Om andra tester är osäkra eller för att bekräfta diagnosen kan en biopsi vara nödvändig. Under en biopsi samlas ett litet vävnadsprov från det drabbade området (som lungorna, lymfkörtlarna eller huden) och undersöks under ett mikroskop.
Kombinationen av dessa diagnostiska tekniker hjälper medicinsk personal att fastställa en diagnos av sarkoidos och bestämma omfattningen och svårighetsgraden av tillståndet. Sarcoidos kan ibland vara svårt att diagnostisera eftersom det kan efterlikna andra tillstånd, så en grundlig utvärdering är viktig.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online