1. Filtrering:Det första steget i urinproduktionen är filtrering. Blod kommer in i njurarna genom njurartärerna och rinner in i små filtreringsenheter som kallas nefroner. Varje nefron består av en renal corpuscle, som inkluderar glomerulus och Bowmans kapsel. Glomerulus är ett nätverk av små blodkapillärer, medan Bowmans kapsel omger glomerulus. Blodtryck tvingar vätska och lösta ämnen från blodet i glomerulus in i Bowmans kapsel. Detta filtrat innehåller vatten, elektrolyter, avfallsprodukter som urea och kreatinin och andra ämnen.
2. Återabsorption:När filtratet rör sig genom nefronerna, återabsorberas essentiella ämnen som vatten, glukos, aminosyror och nödvändiga elektrolyter (som natrium-, kalium- och kloridjoner) tillbaka till blodomloppet. Detta inträffar i den proximala konvoluterade tubuli (PCT), som är det initiala segmentet av nefronet efter Bowmans kapsel. Återabsorptionen av vatten och lösta ämnen drivs av aktiva och passiva transportmekanismer.
3. Sekretion:Förutom reabsorption utsöndrar nefronerna även vissa ämnen från blodbanan in i filtratet. Denna process hjälper till att eliminera avfallsprodukter och upprätthålla en korrekt balans mellan olika joner och föreningar i kroppen. Vätejoner, kaliumjoner, kreatinin och vissa läkemedel är exempel på ämnen som aktivt utsöndras av nefronerna.
4. Koncentration:När filtratet rör sig längre genom nefronet kommer det in i Henles ögla, som består av en nedåtgående och en stigande lem. Den nedåtgående delen är genomsläpplig för vatten, vilket gör att vatten kan röra sig ut ur filtratet in i den omgivande vävnaden, vilket gör filtratet mer koncentrerat. Den stigande delen är ogenomtränglig för vatten men transporterar aktivt natrium- och kloridjoner ut ur filtratet, vilket ytterligare ökar dess koncentration.
5. Uppsamling och utsöndring:Det koncentrerade filtratet från slingan av Henle strömmar in i den distala konvoluterade tubuli (DCT) och sedan in i uppsamlingskanalerna. Uppsamlingskanalerna tar emot filtrat från flera nefroner och smälter samman för att bilda större kanaler. I uppsamlingskanalerna kan ytterligare modifieringar ske, såsom reglering av vattenåterabsorption utifrån kroppens vattenbalans. Den slutliga urinen, som innehåller avfallsprodukter och överskott av vatten, rinner genom uppsamlingskanalerna in i njurbäckenet och sedan in i urinledarna, som för urinen till urinblåsan för lagring. När blåsan är full, elimineras urin från kroppen genom urineringsprocessen.
Det är värt att notera att njurarna är mycket effektiva när det gäller att reglera vätske- och elektrolytbalansen, bibehålla kroppens pH och utsöndra slaggprodukter samtidigt som de bevarar viktiga ämnen. Produktionen av urin är en kontinuerlig process, och njurarna arbetar dygnet runt för att säkerställa att kroppens vätske- och elektrolythomeostas fungerar korrekt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online