1. Hyperkalcemi:Förhöjda PTH-nivåer leder till ökad kalciumreabsorption från benen och minskad kalciumutsöndring i njurarna, vilket resulterar i hyperkalcemi. Höga kalciumnivåer kan direkt skada njurvävnaden och försämra njurfunktionen.
2. Renal vasokonstriktion:PTH orsakar vasokonstriktion av de renala blodkärlen, vilket minskar blodflödet till njurarna. Detta kan leda till ischemi och skador på njurcellerna, vilket påverkar deras förmåga att filtrera avfallsprodukter och upprätthålla elektrolytbalansen.
3. Ökad fosfatutsöndring:Överskott av PTH främjar fosfatutsöndring i njurarna, vilket kan leda till hypofosfatemi. Låga fosfatnivåer kan störa olika cellulära processer och försämra njurfunktionen.
4. Förändringar i D-vitaminmetabolismen:PTH är involverad i regleringen av D-vitaminmetabolismen. Överskott av PTH kan störa denna process, vilket leder till ökad produktion av 1,25-dihydroxivitamin D (1,25(OH)2D3). Höga nivåer av 1,25(OH)2D3 kan ytterligare öka kalciumabsorptionen från tarmen och förvärra hyperkalcemi, vilket bidrar till njurskador.
5. Fibros och förkalkning:Kroniskt PTH-överskott kan leda till utveckling av njurfibros och förkalkning. Fibros innebär överdriven avlagring av ärrvävnad i njurarna, medan förkalkning avser ansamling av kalciumavlagringar. Dessa förändringar kan störa njurarnas normala arkitektur och försämra deras funktion.
Det är viktigt att notera att njurskador orsakade av överskott av PTH vanligtvis är förknippade med långvarig hyperparatyreos, till exempel i fall av primär hyperparatyreoidism (där bisköldkörtlarna är överaktiva) eller sekundär hyperparatyreoidism (som kan uppstå som svar på kronisk njursjukdom). Tidig upptäckt och hantering av PTH-obalanser är avgörande för att förhindra eller minimera njurskador.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online