Ortodonti fokuserar på att korrigera tändernas inriktning, vilket kan lösa milda till måttliga ocklusionsproblem, såsom överbett, underbett, korsbett och mellanrumsproblem. Hängslen, aligners (t.ex. Invisalign) och andra ortodontiska apparater används vanligtvis.
2. Återställande tandvård:
Återställande procedurer, såsom fyllningar, kronor, broar och fasader, kan korrigera mindre ocklusala problem och återställa korrekt tandstruktur och funktion. Dessa procedurer kan justera höjden och formen på tänderna för att skapa ett mer balanserat bett.
3. Kirurgisk intervention:
I allvarliga fall av ocklusion eller felinställning i käken kan kirurgiskt ingrepp vara nödvändigt. Ortognatisk kirurgi är en specialiserad typ av kirurgi som fokuserar på att korrigera avvikelser i käkar och ansiktsstrukturer, inklusive korrigering av allvarliga underbett, överbett och andra komplexa ocklusionsproblem.
4. Avtagbara tandvårdsapparater:
Avtagbara dentala apparater, som hållare eller nattvakter, kan hjälpa till att bibehålla rätt position för tänder och käkar efter ortodontisk behandling eller operation. De kan också ta itu med bruxism (tandgnissling) och andra vanor som kan påverka ocklusion.
5. Återställande tandingrepp:
Återställande tandingrepp som kronor, broar och fasader kan hjälpa till att återställa formen, storleken och positionen på tänder som kan ha påverkats av ocklusionsproblem.
6. Vanekorrigering:
Vissa vanor, som att suga på tummen eller trycka tungan, kan bidra till ocklusionsproblem. Beteendemodifieringstekniker eller terapier kan rekommenderas för att korrigera dessa vanor och förhindra ytterligare ocklusala problem.
7. Regelbundna kontroller:
Regelbundna besök hos tandläkare och ortodontist är avgörande för att övervaka ocklusion och utvärdera effektiviteten av behandlingar. Tidig upptäckt och snabb intervention kan förhindra att mer komplexa ocklusionsproblem utvecklas.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online