Ökad nervexitabilitet: Kalcium spelar en avgörande roll för att reglera nerver och musklers excitabilitet. Det hjälper till att stabilisera vilomembranpotentialen hos nervceller genom att minska cellmembranets permeabilitet för natriumjoner. När kalciumnivåerna är låga reduceras denna stabiliserande effekt, vilket leder till ökad excitabilitet hos nervceller. Detta kan resultera i spontana elektriska urladdningar, vilket kan orsaka nervirritation och muskelsammandragningar.
Nedsatt muskelfunktion: Kalcium är viktigt för att skelettmusklerna ska fungera korrekt. Det är involverat i muskelsammandragningsprocessen genom att underlätta interaktionen mellan aktin och myosinfilament, de två proteiner som genererar kraft i muskelceller. Låga kalciumnivåer stör denna interaktion, försämrar muskelfunktionen och orsakar muskelsvaghet och kramper.
Ändrade nivåer av bisköldkörtelhormon (PTH): Hypokalcemi utlöser frisättningen av PTH, ett hormon som produceras av bisköldkörtlarna. PTH verkar för att öka kalciumnivåerna genom att främja frisättningen av kalcium från ben, absorption av kalcium från tarmen och återupptag av kalcium i njurarna. Däremot kan överdriven eller långvarig PTH-sekretion, som förekommer vid kronisk hypokalcemi, ha negativa effekter på muskelfunktionen. PTH kan direkt stimulera muskelfibrer, vilket orsakar muskelsvaghet och kramper.
Elektrolytobalanser: Hypokalcemi kan också leda till obalans i andra elektrolyter, som magnesium och kalium. Dessa obalanser kan ytterligare bidra till nervirritabilitet och muskelkramper.
Kombinationen av dessa faktorer kan resultera i nervirritabilitet och smärtsamma muskelkramper som är karakteristiska för hypokalcemi. Det är viktigt att ta itu med den underliggande orsaken till hypokalcemi och återställa normala kalciumnivåer för att lindra dessa symtom.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online