Hur behandlar läkare först en patient som kommer till sjukhuset med symtom på DVT?

Den initiala utvärderingen och hanteringen av en patient med misstänkt djup ventrombos (DVT) involverar vanligtvis följande steg:

1. Historik och fysisk undersökning:

- Läkaren kommer att samla information om patientens symtom, sjukdomshistoria och riskfaktorer för DVT, såsom långvarig immobilisering, nyligen genomförd operation eller en personlig eller familjehistoria med blodproppar.

– En fysisk undersökning görs med fokus på den drabbade extremiteten. Läkaren kontrollerar svullnad, ömhet, värme och missfärgning. Homans tecken (smärta i vaden när foten är dorsiflexed) är en klassisk men inte alltid tillförlitlig indikator på DVT.

2. Diagnostiska tester:

- D-dimertest:Ett blodprov som mäter nivåerna av D-dimer, ett proteinfragment som ökar när en blodpropp är närvarande. Ett negativt D-dimer-test kan hjälpa till att utesluta DVT, medan ett positivt resultat kan motivera ytterligare testning.

- Kompressionsultraljud:Detta icke-invasiva avbildningstest använder ljudvågor för att visualisera blodkärlen i den drabbade extremiteten och identifiera blodproppar. Det är det vanligaste testet för att diagnostisera DVT.

3. Omedelbar behandling:

- Antikoagulationsterapi:Om DVT misstänks eller diagnostiseras, kommer läkaren sannolikt att starta patienten med antikoagulerande medicin för att förhindra att koageln växer eller bildar nya proppar. Vanliga antikoagulantia som används inkluderar heparin och warfarin (Coumadin). Lågmolekylärt heparin (LMWH), såsom enoxaparin (Lovenox), föredras ofta för initial behandling.

- Kompressionsterapi:Kompressionsstrumpor eller omslag appliceras på den drabbade extremiteten för att förbättra blodflödet, minska svullnad och förhindra ytterligare blodproppar.

- Höjd:Att höja den drabbade extremiteten över hjärtats nivå kan hjälpa till att förbättra cirkulationen och minska svullnad.

4. Ytterligare utvärdering och behandling:

- När den initiala behandlingen har påbörjats kan ytterligare tester utföras för att bekräfta diagnosen och fastställa omfattningen av koagel, såsom venografi eller magnetisk resonanstomografi (MRT).

- Den specifika behandlingsplanen kommer att bero på patientens tillstånd, platsen och svårighetsgraden av DVT och eventuella underliggande medicinska tillstånd.

- Långtidsbehandling med antikoagulering kan rekommenderas för att förhindra återkommande DVT och kan fortsätta i flera månader eller till och med på obestämd tid, beroende på individens riskfaktorer.

Snabb diagnos och behandling av DVT är avgörande för att förhindra allvarliga komplikationer, såsom lungemboli (PE), som uppstår när en blodpropp bryter av från de djupa venerna och går till lungorna.