1. Fysisk undersökning: En läkare kommer att bedöma din muskelstyrka, koordination och reflexer. De kan också leta efter tecken på muskelsvaghet eller atrofi (förtvining).
2. Blodprov: Blodprover kan användas för att mäta nivåer av kreatinkinas (CK), ett enzym som frigörs när muskelfibrer bryts ner. Höga nivåer av CK kan tyda på muskelskador. Andra blodprover kan göras för att leta efter specifika genetiska mutationer associerade med olika typer av muskeldystrofi.
3. Muskelbiopsi: En muskelbiopsi innebär att man tar ett litet prov av muskelvävnad för undersökning i mikroskop. Detta kan hjälpa till att identifiera typen av muskeldystrofi och bedöma tillståndets svårighetsgrad.
4. Genetisk testning: Genetisk testning kan göras för att identifiera specifika genetiska mutationer som orsakar muskeldystrofi. Detta kan vara till hjälp för att bekräfta en diagnos, bestämma typen av muskeldystrofi och förutsäga sjukdomsförloppet.
5. Elektromyografi (EMG): Detta test mäter musklernas elektriska aktivitet. Det kan hjälpa till att identifiera svaga muskler och nervskador.
6. Nervledningsstudier: Dessa tester mäter hastigheten med vilken elektriska signaler färdas längs nerverna. De kan hjälpa till att identifiera nervskador.
7. Bildstudier: Avbildningsstudier, såsom magnetisk resonanstomografi (MRI) och datortomografi (CT) skanningar, kan användas för att visualisera muskler och leta efter tecken på muskelsvaghet eller atrofi.
De specifika tester som används för att diagnostisera muskeldystrofi kan variera beroende på individens symtom och den misstänkta typen av muskeldystrofi.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online