1. Fysisk undersökning:
- Läkaren kan göra en fysisk undersökning av din buk för att se efter tecken på vätskeansamling. När de trycker på buken kan de märka utbuktning eller en känsla av fullkomlighet.
– De kan också göra ett slagprov, där de knackar på buken för att bedöma vätska. Om det finns ascites, kan det vara ett dovt ljud när du knackar på det vätskefyllda området.
2. Bildstudier:
- Ultraljud:Ett ultraljud använder ljudvågor för att skapa realtidsbilder av din buk. Den kan upptäcka förekomsten av fri vätska i bukhålan och mäta dess djup.
- Datortomografi (CT)-skanning:En datortomografi använder röntgenstrålar för att generera tvärsnittsbilder av buken. Det kan hjälpa till att visualisera ascites och eventuella associerade abnormiteter i bukorganen.
3. Paracentes:
– I vissa fall kan läkaren rekommendera ett ingrepp som kallas paracentes. Detta innebär att man för in en tunn nål i buken för att ta ut ett prov av peritonealvätskan. Vätskan kan sedan analyseras för att fastställa dess egenskaper, såsom färg, klarhet och proteinnivåer, vilket kan hjälpa till att diagnostisera den underliggande orsaken till ascites.
4. Laboratorietester:
- Blodprover:Olika blodprover kan utföras för att kontrollera tillstånd associerade med ascites, såsom leversjukdom, njursjukdom eller infektioner.
- Vätskeanalys:Peritonealvätskan som erhålls genom paracentes kan analyseras för att bestämma dess protein- och albuminnivåer, cellantal och närvaron av infektion eller inflammation.
Genom att kombinera fysisk undersökning, avbildningsstudier, paracentes och laboratorietester kan läkare exakt diagnostisera ascites och identifiera dess underliggande orsak. Denna information vägleder lämplig behandling och hantering av tillståndet.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online