Hur diagnostiseras mjälttrauma?

Diagnosen av mjälttrauma involverar en kombination av fysisk undersökning, medicinsk historia, avbildningstester och laboratoriefynd. Här är de vanligaste stegen för att diagnostisera mjälttrauma:

1. Fysisk undersökning: Vårdgivaren utför en noggrann fysisk undersökning, uppmärksam på buken och vänster övre kvadrant. Tecken på mjälttrauma kan inkludera ömhet, blåmärken eller svullnad i den övre vänstra delen av buken, såväl som skyddande (ofrivillig muskelsammandragning för att skydda området) eller ömhet i rebound (smärta vid plötslig tryckavlastning).

2. Anamnese: Vårdgivaren frågar om patientens sjukdomshistoria, inklusive eventuella buktrauma nyligen, såsom ett slag mot buken, ett fall eller en motorfordonsolycka.

3. Bildtester: Avbildningstester är viktiga för att diagnostisera mjälttrauma och bedöma dess omfattning. De vanligaste avbildningstesterna inkluderar:

- Ultraljud: Ultraljud använder ljudvågor för att producera realtidsbilder av buken. Den kan upptäcka närvaron av blod i bukhålan (hemoperitoneum) och utvärdera mjältens storlek och struktur.

- Datortomografi (CT)-skanning: En datortomografi använder röntgenstrålar och datorbehandling för att skapa tvärsnittsbilder av buken. Den ger mer detaljerad information om omfattningen av mjältskada, inklusive förekomsten av rivsår, kontusion eller hematom.

- Magnetisk resonanstomografi (MRT): MRT använder magnetfält och radiovågor för att skapa detaljerade bilder av buken. Det kan ge ytterligare information i vissa fall, särskilt när det finns oro för kärlskador.

4. Laboratorieresultat: Blodprover kan utföras för att kontrollera om det finns tecken på blödning eller andra avvikelser. Låga hemoglobin- eller hematokritnivåer, såväl som förhöjt antal vita blodkroppar, kan indikera inre blödningar eller inflammation.

5. Diagnostisk laparoskopi: I vissa fall kan diagnostisk laparoskopi vara nödvändig. Detta innebär att man för in en liten kamera genom ett litet snitt i buken för att direkt visualisera mjälten och bedöma omfattningen av skadan.

Baserat på fynden från den fysiska undersökningen, medicinsk historia, avbildningstester och laboratorieresultat kan vårdgivaren diagnostisera mjälttrauma och bestämma lämplig behandlingsplan.