1. Orkiektomi (borttagning av den drabbade testikeln): Detta är vanligtvis det första steget vid behandling av testikelcancer. Den drabbade testikeln avlägsnas kirurgiskt för att förhindra spridning av cancer till andra delar av kroppen.
2. Övervakning (aktiv övervakning): I vissa fall, om cancern upptäcks i ett tidigt skede och anses vara lågrisk, kan övervakning rekommenderas. Detta innebär noggrann övervakning med regelbundna fysiska undersökningar, blodprover och avbildningsstudier för att spåra eventuella förändringar eller tecken på cancerprogression.
3. Strålbehandling: Strålbehandling använder högenergiröntgen eller andra former av strålning för att döda cancerceller. Det kan användas efter orkiektomi för att eliminera eventuella kvarvarande cancerceller i de omgivande lymfkörtlarna eller områdena.
4. Kemoterapi: Kemoterapi innebär användning av mediciner för att döda cancerceller i hela kroppen. Det används ofta i fall där cancern har spridit sig utanför testikeln, till exempel till lymfkörtlarna eller andra organ.
5. Retroperitoneal lymfkörteldissektion (RPLND): Denna procedur kan utföras för att avlägsna lymfkörtlar i buken bakom bukhinnan (ett membran som täcker bukhålan). RPLND görs vanligtvis efter orkiektomi och kan rekommenderas om det finns risk för cancerspridning till lymfkörtlarna.
6. Adjuvant terapi: Efter den primära behandlingen kan ytterligare behandlingar rekommenderas för att minska risken för återfall av cancer eller för att behandla eventuella kvarvarande cancerceller. Dessa kan inkludera adjuvant strålbehandling eller kemoterapi.
7. Testikelprotes: Efter orkiektomi kan vissa män välja att få en testikelprotes implanterad av kosmetiska skäl.
Det är viktigt att följa den rekommenderade behandlingsplanen som rekommenderas av en urolog eller onkolog som är specialiserad på testikelcancer. Det specifika behandlingssättet kan variera beroende på individuella patientfaktorer och cancerns stadium.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online