1. Interaktion med infekterade gnagare :Pesten har främst sitt ursprung i vilda gnagare, såsom råttor, ekorrar och murmeldjur. Dessa djur bar infekterade loppor som överförde bakterierna till människor.
2. Infekterande loppor :När en infekterad gnagare blir biten av en loppa förökar sig bakterien Yersinia pestis i loppans matsmältningssystem. Detta kan göra att loppan blockeras och inte kan äta ordentligt, vilket leder till en ökad benägenhet att bita flera värdar på jakt efter blod.
3. Människa loppbett :Infekterade loppor hoppar från gnagare till människor och biter dem och injicerar Yersinia pestis-bakterien i människans blodomlopp. Platsen för loppbett utvecklas vanligtvis till en svullen och smärtsam lymfkörtel, känd som en bubo, vilket är ett kännetecknande symptom på böldpest.
4. Spridda genom hosta och nysningar :I vissa fall kan lungpest uppstå när pestbakterierna når lungorna och orsakar symtom som hosta och nysningar. Om en smittad person hostar eller nyser nära en annan person, kan bakterierna överföras genom luftvägsdroppar, vilket leder till överföring från person till person.
5. Kontakta med infekterat material :Pesten kan också spridas genom kontakt med infekterade material eller kroppsvätskor, såsom pus eller blod från en infekterad person eller djur. Denna typ av överföring kan ske under medicinska ingrepp, hantering av infekterade kadaver eller närkontakt med en smittad persons tillhörigheter.
Det är viktigt att notera att överföringen av pesten från människa till människa var mest utbredd under medeltida pandemier, såsom digerdöden, där överbefolkning, dålig sanitet och bristande medicinsk kunskap bidrog till den snabba spridningen av sjukdomen. Moderna folkhälsoåtgärder och antibiotika har avsevärt minskat risken för pestöverföring och utbrott.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online