Vad är det centrala avsnittet i berättelsen om maligna speglar av Robert benchley?

Den centrala passagen i berättelsen "Malignant Mirrors" av Robert Benchley är en reflektion över författarens aversion mot speglar. Benchley beskriver hur han känner att speglar förstorar hans brister och får honom att känna sig självmedveten. Han fortsätter med att säga att han skulle föredra att leva i en värld utan speglar, där han kunde vara fri från den ständiga påminnelsen om sina egna ofullkomligheter.

Benchleys centrala passage är ett humoristiskt utforskande av temat självbild. Han använder skickligt metaforen speglar för att representera det sätt på vilket vi ofta ser oss själva i ett negativt ljus. Passagen är en påminnelse om att vi inte bör vara för hårda mot oss själva, och att vi bör försöka acceptera våra brister som en del av det som gör oss unika.

Här är den centrala passagen från "Malignant Mirrors":

>Speglar, för mig, är den elakartade tillväxten på den moderna civilisationens kroppspolitik. De är roten till mer olycka och elände än alla krig och revolutioner i historien tillsammans. De är ansvariga för att ingen man eller kvinna någonsin är nöjd med sitt utseende.

>Jag är själv ett offer för spegelkomplexet. Jag har aldrig tittat på en reflektion av mig själv utan att känna en våg av avsky och avsky svepa över mig. Min näsa är för lång, mina ögon är för små, min hud är för blek och mitt hår är för tunt. Jag är en monstrositet, ett freak av naturen.

>Om jag kunde få min vilja, skulle jag avskaffa alla speglar från jordens yta. Jag skulle leva i en värld där jag kunde vara fri från den ständiga påminnelsen om min egen fulhet. Då skulle jag vara glad.