Varför var medeltida människor arga efter svartadöden?

Dordöden var en böldpest-pandemi som svepte genom Europa och Asien på 1300-talet. Pandemin beräknas ha dödat mellan 75 och 200 miljoner människor, eller ungefär en tredjedel av Europas befolkning.

Efter digerdöden var det utbredd ilska och förbittring bland de överlevande. Detta berodde på ett antal faktorer, inklusive:

* Ekonomisk dislokation: Svartedöden störde ekonomin och orsakade utbredd arbetslöshet och fattigdom. Många människor förlorade sina hem och sitt levebröd, och en del tvingades till och med ta till kannibalism.

* Social omvälvning: Svartedöden ledde till ett sammanbrott av den sociala ordningen. Den traditionella sociala hierarkin stördes, och många började ifrågasätta kyrkans och adelns auktoritet.

* Religiös förföljelse: Svartedöden sågs ofta som ett straff från Gud för mänsklighetens synder. Detta ledde till en omfattande förföljelse av judar och andra minoritetsgrupper, som ofta fick skulden för pesten.

* Politisk instabilitet: Svartedöden ledde också till politisk instabilitet. Många regeringar störtades, och det förekom omfattande våld och oroligheter.

Ilskan och förbittringen som följde på digerdöden var en viktig faktor i utbrottet av hundraåriga kriget, som varade från 1337 till 1453. Kriget var en förödande konflikt som ytterligare försvagade Europa och bidrog till det sociala, ekonomiska och politiska senmedeltidens förändringar.