1. Ålder vid debut: Tidig diagnos och behandling före 6 månaders ålder tenderar att ha en bättre prognos.
2. Underliggande orsak: Prognosen är bättre i fall där det finns en identifierbar och behandlingsbar orsak till spasmerna, såsom tuberös skleroskomplex eller en metabolisk störning.
3. Behandlingssvar: Svaret på antiepileptika, särskilt hormonell behandling (specifikt adrenokortikotropt hormon, ACTH eller kortikosteroider), kan avsevärt påverka prognosen.
4. Tillhörande funktioner: Förekomsten av allvarlig utvecklingsregression eller underliggande neurologiska avvikelser kan påverka det långsiktiga resultatet.
Totalt sett uppnår cirka 50 % av barn med infantila spasmer fullständig anfallsfrihet med behandling, medan de återstående kan ha ihållande anfall eller utveckla andra former av epilepsi. Ungefär en tredjedel av barn med infantila spasmer kan ha utvecklingsförseningar eller intellektuella funktionsnedsättningar. Men med tidiga insatser, lämplig behandling och stöd kan många barn leva tillfredsställande och produktiva liv.
Regelbunden övervakning av sjukvårdspersonal, lämplig läkemedelshantering och fortlöpande bedömningar av utvecklingsframsteg är avgörande för att säkerställa bästa möjliga resultat för barn med infantila spasmer.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online