Intermittent kateterisering: Detta är den vanligaste metoden som används av förlamade individer. En kateter, som är en tunn, flexibel slang, förs in i urinröret (röret som transporterar urin från urinblåsan till utsidan av kroppen) för att dränera urin från urinblåsan. Denna metod möjliggör kontrollerad och schemalagd tömning av urinblåsan, vilket minskar risken för urinvägsinfektioner (UVI) och andra komplikationer.
Inneboende kateter: I vissa fall kan en kvarkateter rekommenderas. Denna typ av kateter förs in i urinröret och lämnas på plats under en längre period, vanligtvis flera veckor till månader. Det används vanligtvis för personer med svårare förlamning eller de som inte kan utföra intermittent kateterisering.
Suprapubisk kateter: En suprapubisk kateter förs in genom ett litet snitt i nedre delen av buken direkt in i urinblåsan. Det används för personer som har svårt med urinrörskateterisering eller de som har vissa medicinska tillstånd som gör att urinrörskateterisering inte är möjlig.
Extern kateter (kondomkateter): Denna metod innebär att man placerar ett fodral eller en kondomliknande enhet över penis för att samla upp urin. Det används ofta för män som har svårt med manuell tömning eller som är inkontinenta.
Crede-manöver: Credé-manövern är en manuell teknik som används för att hjälpa till vid blåstömning. Det innebär att trycka på nedre delen av buken ovanför blygdbenet för att underlätta urinflödet. Denna metod kan användas i kombination med andra metoder, såsom intermittent kateterisering.
Den specifika metoden för urinering för en förlamad individ beror på deras individuella behov och förmågor, och bör bestämmas i samråd med en sjukvårdspersonal, såsom en urolog eller fysioterapeut.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online