Mindre behandlingar
De flesta mellanörsinfusionerna kommer att rensa upp sig själv. För ett barn som är hälsosamt i alla andra avseenden kan behandlingen innefatta en förändring av miljön eller livsstilen. Till exempel kan läkare rekommendera att barnet undviker exponering för cigarettrök eller att ett barn håller en amningsrutin. En förändring av vårdinställningen kan också vara till nytta. Om barnet upplever vanliga allergier kan det också hjälpa att undvika allergiska utlösare (som pollen eller damm). I vissa fall har även tuggummi varit känt för att förbättra symtomen för vissa barn.
Medicinsk Intervention
Om vätskan kvarstår i örat efter sex veckor kan läkare rekommendera mer noggranna behandlingsalternativ. De kan utföra ett öra /hörselprov de kan fortsätta att observera och undersöka örat regelbundet eller prova en dos av antibiotika. Tyvärr kan effekten av dessa läkemedel minska om mellanörsutflödet blir kroniskt eller fortsätter bortom den första administreringen av antibiotika. Ett engångs antibiotikum eller antimikrobiell behandling är möjlig men bortom det kan andra åtgärder behöva beaktas.
I vissa fall kan läkare ordinera antihistaminer eller andra allergimedicin. Dessa mediciner skulle bara gynna barnet för att rensa upp några nasala eller andra allergiska symptom som sammanfaller med öroninfektionen. Effekten i mellanörat kan inte behandlas med dessa läkemedel.
Svårt fall
I vissa fall kan det hända att symtomen kan bli svåra om mellanörrsproduktion fortsätter under en längre tid (3 månader eller mer). Vätskan i örat kan göra hörselns svårare vilket i sin tur kan fördröja talutvecklingen. läkare kan rekommendera mer noggranna behandlingsalternativ. att administreras regelbundet för barn med uthålliga mellanöringsproblemer.
Läkare kan till och med misstänka att en strukturell abnormitet i mellanörat kan vara det bakomliggande problemet om ett barn har uthålligt mellanörsutflöde. Skanningar och test skulle behövas för att bestämma giltigheten av detta misstankar.
Kirurgi är också ett alternativ vilket kan inkludera att sätta in rören i barnets öron för att stärka mellanöraområdet. I det förflutna skulle läkare utföra kirurgi om mellersta öra-effusionen kvarstod längre än tre månader. Under de senaste åren (sedan 2004) har dock läkare valt att utföra operation endast om tillståndet kvarstår och signifikant hörselnedsättning uppstår. Om ett barn lever med mellanörsutsläpp utan signifikanta biverkningar är kirurgi inte medicinskt nödvändigt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online