Melitta Schmideberg var en framstående psykoanalytiker och dotter till Otto Schmideberg, en nära kollega till Sigmund Freud. Trots sin initiala entusiasm för psykoanalys blev hon senare kritisk till dess metoder och effektivitet och väckte oro över den kraftdynamik som är inneboende i den terapeutiska relationen. I sin artikel, "The Psychoanalytic Process:A Critical Evaluation", skisserade Schmideberg flera kritiker av psykoanalys, som sammanfattas nedan:
1. Brist på vetenskapliga bevis :Schmideberg hävdade att psykoanalys saknade tillräckligt med empiriska bevis för att stödja sina påståenden om effektivitet. Hon påpekade att det inte fanns någon standardiserad metod för att mäta terapeutiska resultat och att många studier visade blandade eller ofullständiga resultat.
2. Subjektiva tolkningar :Schmideberg kritiserade analytikerns stora beroende av subjektiva tolkningar inom psykoanalys. Hon hävdade att processen var benägen till partiskhet, eftersom analytikerns personliga erfarenheter, övertygelser och teoretiska inriktningar påverkade deras tolkningar av patientens beteende och omedvetna motiv.
3. Effektobalans :Schmideberg lyfte fram den inneboende maktobalansen i den psykoanalytiska relationen, där analytikern innehar en auktoritetsposition och kontroll över patienten. Hon hävdade att denna maktdynamik kunde leda till exploatering och missbruk, eftersom patientens sårbarhet och beroende av analytikern gjorde dem mottagliga för manipulation.
4. Överbetoning av omedvetna processer :Schmideberg hävdade att psykoanalysen lade överdriven vikt vid omedvetna processer och barndomsupplevelser, och försummade det medvetna sinnet och patientens nuvarande omständigheter. Hon trodde att detta snäva fokus begränsade terapins effektivitet när det gäller att ta itu med aktuella problem och främja personlig tillväxt.
5. Längd och kostnad :Schmideberg kritiserade psykoanalysens långa varaktighet och höga kostnad, vilket gjorde den otillgänglig för många individer. Hon hävdade att kortare, mer fokuserade terapier kan vara lika effektiva och genomförbara för en bredare befolkning.
6. Brist på utbildningsstandarder :Schmideberg uttryckte oro över bristen på standardiserade utbildningskrav för psykoanalytiker. Hon hävdade att frånvaron av rigorösa utbildnings- och certifieringsprocesser kan äventyra kvaliteten på psykoanalytisk behandling och utsätta patienter för risker.
Sammanfattningsvis väckte Melitta Schmidebergs kritik av psykoanalysen viktiga frågor om den vetenskapliga giltigheten, objektiviteten, maktdynamiken och praktiska begränsningar av detta terapeutiska tillvägagångssätt. Hennes kritik väckte diskussioner och debatter inom det psykoanalytiska samfundet och bidrog till utvecklingen av alternativa terapeutiska modeller och förbättrade utbildningsstandarder inom psykoterapiområdet.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online