Vad är skillnaden mellan primär diagnos och provisorisk diagnos?

En primär diagnos är huvudorsaken till en patients besök hos en vårdgivare eller det huvudsakliga tillståndet som behandlas. Det är den diagnos som vårdgivaren anser är mest ansvarig för patientens symtom eller tillstånd.

En provisorisk diagnos är en tillfällig diagnos som ställs när det inte finns tillräckligt med information för att ställa en definitiv diagnos. Den baseras på patientens symtom, fysiska undersökningsfynd och laboratorietestresultat. En preliminär diagnos kan ändras när mer information blir tillgänglig.

I vissa fall kan en provisorisk diagnos ställas när patientens symtom inte är specifika för ett visst tillstånd. Till exempel kan en patient uppvisa buksmärtor, som kan orsakas av en mängd olika tillstånd, såsom blindtarmsinflammation, gastroenterit eller irritabel tarm. I det här fallet kan vårdgivaren ställa en provisorisk diagnos av "buksmärta" och beställa ytterligare tester för att fastställa orsaken till smärtan.

En primär diagnos är vanligtvis mer specifik än en provisorisk diagnos. Till exempel, om patienten i exemplet ovan får diagnosen blindtarmsinflammation, skulle den primära diagnosen vara "appendicit" snarare än "buksmärta".

Både primära och provisoriska diagnoser är viktiga för patientvården. En primär diagnos hjälper vårdgivaren att ta fram en behandlingsplan. En provisorisk diagnos gör att vårdgivaren kan börja behandla patienten i väntan på att mer information blir tillgänglig.