Vad är indikationen på en ångestattack?

Ångetattacker, även kända som panikattacker, är plötsliga episoder av intensiv rädsla eller ångest som vanligtvis toppar inom några minuter och åtföljs av en mängd olika fysiska och psykologiska symtom. Några vanliga tecken på en ångestattack inkluderar:

1. Snabba hjärtslag:

- En plötslig ökning av hjärtfrekvensen eller hjärtklappning.

2. Svettas:

- Mycket svettning, även i en sval miljö.

3. Andningssvårigheter:

- En känsla av kvävning eller andnöd, trots att det inte finns något fysiskt hinder.

4. Bröstsmärta eller obehag:

- Täthet eller tryck i bröstområdet, vilket kan förväxlas med en hjärtattack.

5. Skakar eller skakar:

- Okontrollerbar darrning eller skakningar av händer, ben eller hela kroppen.

6. Känner mig yr eller yr i huvudet:

- En känsla av yrsel, yrsel eller svimningskänsla.

7. Stickningar eller domningar:

- Stickningar eller domningar i händer, fötter eller ansikte.

8. Att känna sig avskild eller overklig:

- En känsla av frånkoppling från sig själv eller omgivningen, känd som depersonalisering eller derealisering.

9. Rädsla för att tappa kontrollen eller dö:

- En intensiv rädsla för att tappa kontrollen över sina handlingar eller en rädsla för en snar död.

10. Värmevallningar eller frossa:

- Plötsliga förändringar i kroppstemperatur, upplever värmevallningar eller frossa.

11. Illamående eller bukbesvär:

- Magbesvär, illamående eller bukbesvär.

12. Koncentrationssvårigheter:

- Problem med att fokusera eller en känsla av mental förvirring.

13. Känner mig överväldigad:

- En överväldigande känsla av rädsla, panik eller rädsla.

14. Undvikande beteenden:

- Undvika vissa situationer eller aktiviteter på grund av rädsla för att utlösa en ångestattack.

Det är viktigt att notera att dessa symtom kan variera från person till person och kanske inte alla är närvarande under en ångestattack. Om du upplever svåra eller ihållande ångestsymtom är det bäst att konsultera en mentalvårdspersonal för korrekt utvärdering och behandling. Ångetattacker kan hanteras effektivt med hjälp av psykoterapi, medicinering eller en kombination av båda.