* Brist på enhet: Den självförstärkande rörelsen var inte en enad rörelse, utan snarare en samling olika insatser från olika grupper av tjänstemän och intellektuella. Denna brist på enighet gjorde det svårt att utveckla och genomföra en sammanhållen strategi för att stärka Kina.
* Motstånd inifrån: Den självförstärkande rörelsen mötte motstånd från den kinesiska regeringen och samhället. Många tjänstemän och intellektuella var motståndare till rörelsens reformer, som de såg som ett hot mot traditionella kinesiska värderingar och institutioner.
* Utländsk opposition: Den självförstärkande rörelsen mötte också motstånd från främmande makter, som var oroliga för att ett starkare Kina skulle hota deras intressen i regionen.
* För lite, för sent: När den självförstärkande rörelsen började var det redan för sent att rädda Kina från den västerländska imperialismens krafter. Landet var redan svagt och splittrat, och dess militär och ekonomi låg långt efter västmakternas.
Till slut misslyckades den självförstärkande rörelsen eftersom den inte kunde övervinna dessa utmaningar.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online