Vad händer med en maskindel som inte härdats när den utsätts för stötbelastningar eller böjpåkänningar?

En maskindel som inte härdats när den utsätts för stötbelastningar eller böjpåkänningar är mer känslig för brott på grund av förekomsten av inre spänningar och bristande duktilitet. Anlöpning är en värmebehandlingsprocess som följer på härdning och innebär att metallen värms upp till en specifik temperatur under den kritiska punkten och sedan kyls ned med en kontrollerad hastighet. Det primära syftet med härdning är att minska metallens hårdhet samtidigt som den ökar dess seghet, duktilitet och motståndskraft mot stötbelastningar.

När en maskindel inte anlöpas ordentligt eller inte anlöpas alls förblir den i ett härdat tillstånd med hög hårdhet men låg seghet. Under stötbelastningar eller böjpåkänningar kan delen utsättas för plötsliga stötar, vibrationer eller krafter som överstiger dess bärande kapacitet. Den höga hårdheten, i kombination med de inre spänningar som finns i metallen på grund av den snabba avkylningen under härdningen, gör delen mer benägen för sprödbrott.

Avsaknaden av härdning minskar också materialets duktilitet, vilket är förmågan att genomgå plastisk deformation utan att spricka. Som ett resultat uppvisar delen minskat motstånd mot sprickinitiering och spridning, vilket ökar sannolikheten för plötsligt och katastrofalt fel under chock eller böjpåkänning.

Däremot har en korrekt härdad maskindel en mer balanserad kombination av hårdhet och seghet, uppnådd genom härdning vid lämplig temperatur och kylningshastighet. Detta gör att metallen kan absorbera och avleda energi mer effektivt, vilket minskar risken för spröda brott och förbättrar maskindelens totala prestanda och hållbarhet under stötbelastningar eller böjpåkänningar.