1. Förberedelser:
– Kroppen förbereds först för kremering genom att ta bort eventuella medicintekniska produkter eller implantat som kan utgöra en säkerhetsrisk under processen.
– Personliga föremål som kläder och smycken tas bort och återlämnas till familjen eller enligt den avlidnes önskemål.
- Kroppen kan balsameras eller kylas (om det finns en fördröjning innan kremering) för att bevara den.
2. Placering:
– När kroppen är klar läggs den i en kremeringsbehållare eller kista som är utformad för att tåla höga temperaturer.
- Behållaren är vanligtvis gjord av brännbara material som trä, kartong eller fiberboard.
3. Transport:
– Kremeringsbehållaren transporteras till krematoriet, som är en anläggning speciellt utformad för kremering.
4. Kremering:
– Inne i krematoriet placeras kremeringsbehållaren i en kremeringskammare eller retort, som är en ugn avsedd för extremt höga temperaturer.
- Kammaren värms upp till temperaturer från 1 400 till 2 000 grader Fahrenheit (760 till 1 090 grader Celsius).
– Den intensiva värmen gör att kroppens organiska material (inklusive vatten, vävnader och organ) förångas och bryts ner till gaser, samtidigt som benfragmenten reduceras till mineralaska.
5. Kylning:
– Efter kremeringsprocessen får kammaren svalna.
6. Bearbetar:
- När krematorn har svalnat, sopas resterna från kammaren och pulveriseras försiktigt till ett fint pulver med hjälp av en mekanisk anordning som kallas en kremulator eller benprocessor.
– Den här processen säkerställer att kvarlevorna är konsekventa och enkelt kan placeras i en urna.
7. Insamling och förvaring:
– De kremerade kvarlevorna, så kallade cremains eller aska, samlas upp och förvaras i en tillfällig behållare.
– Härifrån kan de placeras i en vald urna eller behållare för slutplacering eller begravning, efter familjens önskemål och preferenser.
Det är viktigt att notera att de specifika procedurerna för kremering kan variera något beroende på krematoriet och lokala bestämmelser.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online