Vilka var de tidiga sjukskötersketeoretikerna?

Omvårdnadsteorins historia kan spåras tillbaka till 1800-talet, då Florence Nightingale lade grunden för den moderna omvårdnaden med sitt arbete med sjuksköterskeutbildning och patientvård. Andra tidiga omvårdnadsteoretiker inkluderar:

Dorothea Orem, som utvecklade omvårdnadens Self-Care Deficit Theory of Nursing, som fokuserar på individens förmåga att utföra egenvårdsaktiviteter.

Imogene King, som utvecklade teorin om måluppfyllelse, som betonar vikten av att sätta mål och uppnå dem i tillhandahållandet av omvårdnad.

Virginia Henderson, som utvecklade Need Theory, som identifierar 14 grundläggande mänskliga behov som sjuksköterskor kan hjälpa patienter att möta.

Jean Watson, som utvecklade Theory of Human Caring, som betonar vikten av att ta hand om hela människan snarare än att bara behandla sjukdomen.

Ida Jean Orlando, som utvecklat Nursing Process Discipline, som är ett systematiskt förhållningssätt till omvårdnad som fokuserar på patientens behov och upplevelser.

Hildegard Peplau, som utvecklade Interpersonal Relations Theory, som betonar vikten av relationer mellan sjuksköterska och patient i tillhandahållandet av omvårdnad.

Dessa tidiga omvårdnadsteoretiker gav betydande bidrag till utvecklingen av sjuksköterskeyrket. Deras arbete har påverkat hur sjuksköterskor tänker på och utövar omvårdnad idag.