Rättegången resulterade i följande resultat:
1. Sju åtalade befanns skyldiga och dömdes till döden genom hängning:
- Karl Brandt, personlig läkare åt Adolf Hitler och kommissarie för hälsa och sanitet
- Rudolf Brandt, personlig sekreterare för Heinrich Himmler och SS-stabschef
- Karl Gebhardt, personlig läkare till Heinrich Himmler och chef för SS Medical Service
- Joachim Mrugowsky, chef för folkhälsoavdelningen i rikets inrikesministerium
- Wolfram Sievers, chef för Ahnenerbe, en SS-forskningsorganisation
– Viktor Brack, administrativ chef för dödshjälpprogrammet
- Waldemar Hoven, chef för avdelningen för experimentell medicin vid koncentrationslägret Dachau
2. Nio åtalade befanns skyldiga och dömdes till fängelsestraff från 10 år till livstids fängelse:
- Hermann Becker-Freyseng, chef för avdelningen för hygien vid Robert Koch-institutet
- Kurt Blome, chef för malariainstitutet i Dachau
- Kurt Brandt, chef för folkhälsoavdelningen i rikets inrikesministerium
- Wilhelm Beiglböck, chef för Institutet för flygmedicin i Berlin
- Gerhard Rose, chef för koncentrationslägret Dachau
- Fritz Fischer, chef för Hygieninstitutet vid universitetet i Königsberg
- Helmut Poppendick, chef för Institutet för militärhygien och tropisk medicin i Hamburg
- Siegfried Handloser, chef för anatomiavdelningen vid universitetet i Kiel
- Karl Clauberg, chef för Institutet för experimentell biologi och terapi i Auschwitz
3. Sju åtalade befanns oskyldiga:
- Hans Eppinger, chef för andra medicinska avdelningen i rikets inrikesministerium
- Hans Karl von Hasselbach, prefekt för institutionen för fysiologi vid universitetet i Heidelberg
- August Hirt, chef för det anatomiska institutet vid universitetet i Strasbourg
- Siegfried Ruff, chef för Institutet för hygien vid universitetet i Göttingen
- Franz Volhard, chef för kliniken för internmedicin vid universitetet i Frankfurt am Main
- Heinz Karl Sorge, chef för Cancerforskningsinstitutet i Heidelberg
- Johannes Stein, överläkare vid koncentrationslägret Buchenwald
Läkarrättegången i Nürnberg var en milstolpe i historien om medicinsk etik och mänskliga rättigheter. Den fastställde principen om informerat samtycke för medicinsk forskning, som säger att patienter måste ge sitt frivilliga och informerade samtycke innan de deltar i några medicinska experiment. Denna princip har blivit en grundläggande etisk princip i medicinsk forskning och praktik över hela världen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online