Biokemiska tester för att skilja mellan typisk och atypisk tuberkulos?

Flera biokemiska tester kan användas för att skilja mellan typisk och atypisk tuberkulos. Här är några viktiga tester:

- Niacinackumulationstest:Detta test används för att skilja mellan Mycobacterium tuberculosis (typisk) och andra atypiska mykobakterier. M. tuberculosis är niacinpositiv, vilket betyder att den kan producera nikotinsyra (niacin) från pyridinnukleotider. Atypiska mykobakterier är vanligtvis niacinnegativa eller producerar endast spårmängder av niacin.

- Nitratreduktionstest:Detta test bestämmer mykobakteriers förmåga att reducera nitrat till nitrit. M. tuberculosis och de flesta andra typiska mykobakterier är nitratreduktaspositiva, vilket innebär att de kan omvandla nitrat till nitrit. Vissa atypiska mykobakterier, såsom Mycobacterium avium-komplex (MAC), är dock nitratreduktasnegativa.

- Pyrazinamidkänslighetstest:Pyrazinamid är ett viktigt läkemedel mot tuberkulos. M. tuberculosis är vanligtvis mottaglig för pyrazinamid, medan vissa atypiska mykobakterier, såsom MAC, är naturligt resistenta mot detta läkemedel. Att utföra ett pyrazinamidkänslighetstest kan hjälpa till att skilja mellan dessa organismer.

- Ureastest:Ureastestet bestämmer mykobakteriers förmåga att producera enzymet ureas, som hydrolyserar urea till ammoniak och koldioxid. De flesta atypiska mykobakterier, inklusive MAC, är ureaspositiva, medan M. tuberculosis vanligtvis är ureasnegativ.

- Tillväxthastighet och kolonimorfologi:Atypiska mykobakterier växer ofta långsammare än M. tuberculosis, och de kan uppvisa distinkta koloniegenskaper på fasta odlingsmedier.

Det är viktigt att notera att även om dessa biokemiska tester kan ge värdefull information för att skilja mellan typisk och atypisk tuberkulos, bör de tolkas i kombination med andra diagnostiska metoder, såsom mikroskopi, odling och molekylära tekniker, för att säkerställa korrekt identifiering och lämplig behandling av infektionen.