1. Diagnos: Tandläkaren undersöker tanden och tar röntgen för att bedöma omfattningen av skadan eller infektionen.
2. Lokalbedövning: Lokalbedövning administreras nära den drabbade tanden för att bedöva området och säkerställa patientens komfort under proceduren.
3. Isolering: En dental dam, en gummiduk, placeras runt tanden för att isolera den från resten av munnen, vilket säkerställer en ren och torr arbetsmiljö.
4. Åtkomstöppning: Ett åtkomsthål skapas på toppen eller sidan av den drabbade tanden för att nå rotkanalerna.
5. Rengöring: Med hjälp av specialiserade dentala instrument tar tandläkaren bort den infekterade pulpan och nervvävnaden från pulpakammaren och rotkanalerna. Detta steg innebär att noggrant rengöra och forma rotkanalerna.
6. Bevattning: Tandläkaren kan använda en antibakteriell lösning för att spola bort eventuella bakterier och skräp från rotkanalerna.
7. Fyllning: De rengjorda och formade rotkanalerna är fyllda med ett biokompatibelt material som kallas guttaperka för att täta kanalerna och förhindra ytterligare infektion.
8. Tillfällig återställning: Efter rotbehandlingen lägger tandläkaren en tillfällig fyllning för att skydda tanden medan den läker.
9. Permanent restaurering: När tanden har läkt och är fri från infektion ersätts den tillfälliga fyllningen med en permanent restaurering såsom en tandkrona eller fyllning, vilket återställer tandens funktion och estetik.
Rotfyllningar har en hög framgångsfrekvens, och de flesta upplever betydande lindring av tandsmärta och känslighet efter ingreppet. Vissa fall kan dock kräva ytterligare uppföljningstider för fullständig läkning och återställande av tanden.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online