När kontrollerar man den apikala pulsen istället för den radiella pulsen?

Den apikala pulsen kontrolleras istället för den radiella pulsen i följande situationer:

1. Arytmier: När det finns en oregelbunden hjärtfrekvens eller rytm kan den apikala pulsen ge mer exakt information om hjärtats aktivitet jämfört med den radiella pulsen, som kan påverkas av faktorer som kärlton och perifer cirkulation.

2. Bradykardi: I fall av långsam hjärtfrekvens (under 60 slag per minut) kan den radiella pulsen vara svag eller svår att palpera. Att kontrollera den apikala pulsen kan hjälpa till att bestämma den exakta hjärtfrekvensen och bedöma eventuella underliggande bradyarytmier.

3. Svaga perifera pulser: Vid tillstånd där perifera pulser är svaga eller saknas, såsom i fall av chock, hypotoni eller perifer kärlsjukdom, kan den apikala pulsen ge en tillförlitlig indikation på hjärtats aktivitet.

4. Hjärttillstånd: Vissa hjärttillstånd, såsom aortastenos eller mitralisuppstötningar, kan påverka den radiella pulsens noggrannhet och tillförlitlighet. I sådana fall ger den apikala pulsen en mer direkt bedömning av hjärtats funktion och hemodynamiska status.

5. Pediatriska och neonatala patienter: Hos spädbarn och småbarn kan den radiella pulsen vara svår att palpera, särskilt hos nyfödda och för tidigt födda barn. Den apikala pulsen används vanligtvis för att bedöma hjärtfrekvensen och rytmen i pediatriska populationer.

6. Fetma: Hos överviktiga individer kan den radiella pulsen vara svårare att lokalisera på grund av ökad subkutan vävnad. Att kontrollera den apikala pulsen kan ge en mer exakt bedömning av hjärtfrekvensen i sådana fall.

Det är viktigt att notera att även om den apikala pulsen ger värdefull information om hjärtats aktivitet, är den inte en ersättning för en fullständig kardiovaskulär bedömning, som kan innefatta ytterligare tester och procedurer som bedöms vara nödvändiga av en sjukvårdspersonal.