Vad är demineralisering av en tand?

Demineralisering av en tand , även känd som dental erosion , hänvisar till processen där mineralerna i tandemaljen gradvis löses upp, vilket gör den mottaglig för förfall. Det uppstår när pH-nivån i munnen sjunker under 5,5, vilket gör att syror kan angripa tandens yta.

Demineralisering beror vanligtvis på flera faktorer, inklusive:

Sur mat och dryck: Att ofta konsumera sura livsmedel och drycker, såsom sockerhaltiga drycker, citrusfrukter eller sportdrycker, kan erodera tandemaljen.

Dålig munhygien: Otillräcklig eller felaktig borstning och tandtråd kan lämna plack och bakterier på tänderna, vilket producerar syror som leder till avmineralisering.

Acid Reflux: Kronisk sura uppstötningar eller gastroesofageal refluxsjukdom (GERD), som gör att magsyror rinner tillbaka in i munnen, kan resultera i tandavmineralisering.

Muntorrhet: Saliv hjälper till att neutralisera syror i munnen och förhindra demineralisering, men vissa tillstånd, såsom Sjögrens syndrom eller biverkningar av mediciner, kan leda till muntorrhet och öka risken för mineralförlust från tänderna.

Medicinska tillstånd och mediciner: Vissa medicinska tillstånd och mediciner, som bulimi eller kemoterapiläkemedel, kan utsätta tänderna för sura ämnen och bidra till avmineralisering.

Tidiga stadier: I sina tidiga skeden kan avmineralisering uppträda som vita eller kritiga fläckar på tandytan, ett tillstånd som kallas "vita fläckskador". Dessa fläckar kan vara reversibla med korrekt munhygien och förebyggande åtgärder.

Avancerade steg: Om den lämnas obehandlad kan avmineraliseringen fortskrida, vilket gör att emaljen blir svagare och mer mottaglig för håligheter. Det kan leda till karies, känslighet och missfärgning.

För att förhindra demineralisering och bibehålla friska tänder är det viktigt att utöva god munhygien, begränsa konsumtionen av sur mat och dryck och besöka din tandläkare regelbundet för förebyggande vård och råd.