Hur talade människor på 1300-talet?

Det engelska språket befann sig i en övergångsperiod under 1300-talet. Det anglosaxiska inflytandet var fortfarande starkt, och språket var starkt böjt. Men den normandiska invasionen hade också medfört franska influenser, och utvecklingen av det engelska språket började anta en mer modern form.

Här är några av de viktigaste egenskaperna hos engelska på 1300-talet:

- Uttal :Uttalet av engelska var annorlunda på 1300-talet än det är idag. Till exempel, bokstaven "w" uttalades som ett "v" och bokstaven "th" uttalades som "dh".

- Ordförråd :Engelskans ordförråd var också annorlunda på 1300-talet. Många ord som vi använder idag användes inte alls eller hade olika betydelser. Till exempel betydde ordet "gay" "bekymmerslös" eller "glad".

- Grammatik :Engelskans grammatik var också annorlunda på 1300-talet. Det var till exempel vanligt att använda dubbla negativer och att sätta verbet i slutet av meningen.

Trots dessa skillnader var engelska på 1300-talet fortfarande begriplig för talare av modern engelska. Språket höll på att utvecklas, men det var fortfarande i stort sett samma språk som vi talar idag.

Förutom att den genomgick förändring, fanns engelska regionalt i sina talade former. Det här är några exempel på regionalism på mellanengelska:

- Northern Middle English:

- 'k' uttalas som 'ch', t.ex. kirk - '-och'-slut för presens particip, t.ex. singand/singande - 'a' uttalas ofta som 'o', t.ex. vatten

- Södra mellanengelska:

- Uttal av 'oo' som 'oa', t.ex. fot - '-eth' ändelse för tredje person singular, t.ex. sjunger - 'v' uttalas som 'f', t.ex. vurst

- Midland mellanengelska:

- 'v' uttalas som 'v'

- Uttal av 'oo' som 'o', t.ex. måne - 'en' slut på presens particip, t.ex. sjunga