Är operation den enda behandlingen för krossad axel?

I vissa fall kan icke-kirurgiska behandlingar vara ett alternativ för att hantera krossad axel eller komplexa proximala humerusfrakturer. Tillvägagångssättet beror i första hand på sprickmönstrets exakta natur och komplexitet. Här är icke-kirurgiska alternativ som kan övervägas:

1. Immobilisering: Beroende på frakturens stabilitet kan armsling eller gipsimmobilisering rekommenderas. Detta gör att benen läker gradvis och minskar risken för ytterligare förskjutning.

2. Stängd reduktion och casting: I vissa fall kan skonsam manipulation (reduktion) av de frakturerade benen utföras för att få dem i rätt riktning. Detta kan följas genom att lägga på ett gips för att stabilisera axeln och främja läkning.

3. Perkutan fästning: För mindre komplexa frakturer eller de med minimal förskjutning, kan perkutan stiftning vara ett alternativ. Denna procedur innebär användning av stift som förs in genom huden för att hålla de frakturerade benen i rätt position, vilket möjliggör inriktning och läkning.

4. Extern fixering: För mer komplexa frakturer med betydande förskjutning kan en extern fixeringsanordning användas. Extern fixering innebär att man fäster metallstift på benet på vardera sidan av frakturen och förbinder dem med externa stavar för att hålla benen i rätt position.

5. Sjukgymnastik och rehabilitering: Efter dessa icke-kirurgiska behandlingar spelar fysioterapi en avgörande roll för att återställa axelfunktionen. Detta kan inkludera rörelseomfångsövningar, stärkande program och funktionella aktiviteter för att återfå rörlighet, flexibilitet och styrka i den drabbade axeln.

Observera att beslutet mellan kirurgiska och icke-kirurgiska tillvägagångssätt för splittrad axel är komplext. En ortopedisk kirurg kommer att bedöma de specifika detaljerna i ditt tillstånd, diskutera de potentiella behandlingsalternativen och rekommendera det lämpligaste tillvägagångssättet baserat på deras utvärdering.