Vilka suturmaterial används i mikrokirurgi?

Inom mikrokirurgi är valet av suturmaterial avgörande på grund av den känsliga naturen hos de inblandade vävnaderna och behovet av precision. De vanligaste suturmaterialen inom mikrokirurgi inkluderar:

1. Nylon (polyamid) :Nylonsuturer är icke-absorberbara monofilamentsuturer kända för sin styrka, flexibilitet och låga vävnadsreaktivitet. De används ofta inom mikrokirurgi för att suturera blodkärl, nerver och hud.

2. Polypropen :Polypropensuturer är en annan typ av icke-absorberbara monofilamentsuturer. De liknar nylon när det gäller styrka och tröghet men är något mindre flexibla. Polypropensuturer används ofta i mikrokirurgiska ingrepp som involverar rekonstruktion av små blodkärl.

3. Polydioxanon (PDS) :PDS-suturer är absorberbara monofilamentsuturer gjorda av en syntetisk polymer. De erbjuder utmärkt sårstöd och knutsäkerhet. PDS-suturer används vanligtvis i mikrokirurgiska procedurer som involverar suturering av små vävnader och som ett alternativ till icke-absorberbara suturer när borttagning av suturer kan vara svårt eller oönskat.

4. Polyglykonat (Maxon) Maxon-suturer är syntetiskt absorberbara, flätade suturer. De ger bra draghållfasthet och knutsäkerhet. Maxon-suturer används vanligtvis inom mikrokirurgi när suturmaterialets absorberbara natur är att föredra.

5. Ethisilon (Poliglecaprone 25) :Ethisilon är en syntetisk absorberbar monofilamentsutur som erbjuder god draghållfasthet och knutsäkerhet. Det används ofta i mikrokirurgiska ingrepp på grund av dess släta yta, vilket minskar risken för vävnadsskador.

Valet av suturmaterial vid mikrokirurgi beror på faktorer som den specifika proceduren, vävnaden som repareras och kirurgens preferenser. Målet är att använda suturer som ger tillräckligt stöd och styrka samtidigt som det minimerar vävnadstrauma och främjar optimal sårläkning.