Berättaren säger att han försiktigt tog bort sängens plank, tog ut den gamle mannens kropp, skar av hans huvud och dolde allt under plankorna innan han spikade igen sängen med ovanlig precision. Detektiverna anlände timmar senare, och berättarens självsäkerhet gör att han kan förbli lugn under hela sin undersökning, även när de genomsöker hans hus och källaren, övertygad om att de inte kommer att hitta något som är inkriminerande. Berättaren blir dock medveten om att ett ljud som hela tiden blir högre ringer i hans öron och blir högre. Han börjar tro att han håller på att bli galen för det låter precis som ett hjärtslag. I desperation ropar han så småningom:"Jag erkänner det! Riv upp plankorna! Här, här! Det är hans avskyvärda hjärta som slår!" Med denna bekännelse kommer historien till en skrämmande slutsats.
